AppolloniaLEXIKALT:
Dette är S:ta Appollonias
motsvarighet till Helenabeskrivningen. De två helgonen firas tillsammans
i Medelplana. I Danmark finns hon i många kyrkor plus Bronseskulpturen
av henne ved trappen til Sankt Leonisgade fra Sortebrödre Kirkestraede
i Viborg/Jylland: Lonnes Kilde. Kortfattad
beskrivning av 1. 768 âr före begynnelsen av Sveriges kristnande,
blev Appollonia martyr i Alexandria. Hon bar ett grekiskt namn, och
man tror att hon var av en grekisk familj, och att grekerna hade en
viktig position i dâtidens Alexandria. Det enda man egentligen vet om
henne är vad Eusebius skrev om henne i sin Historia Ecclesiastica. Berättelsen
om hennes martyrium nedtecknades c:a 50 âr efter det skedde, och baserades
pâ ett bevarat brev frân hennes samtida biskop Dionysios-av-Alexandria
till biskop Fabios-av-Antiokia: "Men de grep ocksâ församlings-förestândarinnan,
den mycket aktade jungfru Appollonia, slog henne pâ kindbenen och slog
ut hennes tänder. Därefter reste de ett bâl utanför staden och hotade
med att bränna henne levande, om hon inte med dem uttalade de ogudaktiga
orden. Dâ det en kort stund sâg ut som om hon ville avsvärja sig sin
tro, släpptes hon. Hon sprang dâ in i lâgorna och dog genom att brännas
levande". Man är säker pâ ârtalet
- 249 e.Kr. 2. Hennes helgondag var först 20/2 enl.Martirologio
di Floro. Adone ändrade sedan festdagen till 9/2. "Det var Florus
som introducerade jungfrun av Alexandria i sin martyrbok pâ 20/2, ett
datum gripet godtyckligt (?), modifierat inte desto mindre godtyckligt
av Adon, som placerade henne pâ 9/2, den aktuella festen". I Sverige
stod hon kvar pâ 9/2 i almanackan till 1901. Man önskade f.ö. kommemorera
de martyrer, som Eubesius hade nämnt.
Feria II är 10/2, III 11/2, IV 12/2, V 13/2, VI 14/2, VII 15/2,
och 16/2 firas Octaua Sancte Appolline, III lec. 17/3 är Appolloniae
Annexus. (Pâ 23/7 finns hon upptagen i nâgot nytt kalendarium, men det
är en förväxling med Apollinaris!) 28/7 är hennes Marknadsdag i Eksjö.
3. Att hon var av kunglig härstamning, var rik,
och hade en skönhet som övergick Nilens nymfers, är senare tillägg,
liksom: Hon var dotter till rika men ofruktsamma föräldrar, född tack
vare ett underverk. Efter att hennes mor nästan hade, trots oupphörliga
böner till sina gudar, givit upp hoppet att välsignas med ett barn,
sâ bad hon jungfru Maria att gâ emellan och medla. När sedan Appollonia
under sin ungdomstid fick vetskap om omständigheterna kring hur hon
kommit till, sâ blev hon kristen. En ängel ledde henne till att besöka
S:t Leonine, (jfr '1994' nedan) en lärjunge till S:t Antonios, för att
bli döpt. En ängel kom senare till henne synlig, iklädd hennes dopdräkt,
och tillsade henne att gâ och predika i Alexandria, vilket hon gjorde.
4. Den heliga jungfrun Appollonia blev martyr
under en lokal hednisk resning mot de kristna under Decio, vilken pâgick
vid slutet av âr 248 och i början av âr 249. Det var den 7:de kristendoms-förföljelsen.
Alternativt anges: Under Filips förföljelse mot kristna
- eller: Under det romerska rikets första 1.000-ârsfest - blev
S:ta Appollonia fast mitt i en blodtörstig pöbelhop, som var ute för
att mörda sâ mânga kristna som möjligt. Kristna släpades ur sina hem,
medan deras egendom togs som byte. Det började med hedningarnas alexandrinske
diktare, som lâtsades förebâda en katastrof förorsakad av de kristnas
närvaro. Han satte hela denna stora stad i rörelse, och myndigheterna
gjorde inget för att hindra det. Första offer för pöbelns ursinne blev
en vördnadsvärd äldre egyptier, Metras (firas 31/1; den samtida biskop
Dionysios av Alexandria har efterlämnat en redogörelse för dennes martyrium).
Han stenades till döds som straff för hans vägran att uttala ofromma
ord mot dyrkan av den sanne Guden. Därefter grep de en ung kristen egyptiska,
jungfru Quinta (firas 8/2), som de bar till ett avgudahus för att hon
där skulle förmâs att dyrka belätet där. Hon uttryckte ogillande mot
belätet, och detta retade folket till vansinne sâ att de band henne
till en hingst som släpade henne till döds pâ Alexandrias gator. Ytterligare:
I samma stad kastades av pöbeln den helige Serapion (firas 14/11) ned
frân en hög byggnad och omkom. Appollonia, som vid denna tid var diakonissa,
var lika modig som de andra kristna, trots att hon var kommen till hög
âlder. Vittne till hennes martyrium var hennes biskop Dionysios (Denne
var född i Alexandria; studerade under Origenos; blev 248 stadens patriark;
tvangs av Decius till exil i Libyen 250, varifrân han fortsatte leda
sitt stift; senare ny exil under Valerianus; kallas "hela Kyrkans
lärare"; dog 265; dag 17/11), och han beskrev det i ett brev till
Antiokias biskop Fabio, vilket bevarades av Cesareas biskop Eusebio
(Hist.Eccl., I, vi, 41, 338): "Vid denna tid stod Appollonia högt
i aktning. Hon var en parthénos presbûtis, virgo presbytera, vilket
inte betyder âldrad jungfru, utan en diakonissa eller ordagrannt en
Kvinnlig och Jungfrulig äldste. De grep henne och slog ut alla hennes
tänder, och staplade buntar av torra kvistar till ett bâl framför staden,
hotande att bränna henne levande om hon vägrade att med dem rabbla deras
hädiska ramsor, "maximer"; hädelser mot Kristus, eller kallande
pâ avgudar. Men hon bad om en kort fördröjning..." Pöbeln trodde
att hon försökte besluta sig för huruvida hon skulle avsäga sig Kristendomen
eller inte, men hon förhalade, sâ att de skulle förstâ att vad hon gjorde
var hennes egen vilja. Hon beslöt otvivelaktigt att ingen av dem skulle
fâ nöjet att kasta hennes till âren komna lekamen i elden. Som förväntat
släppte pöbeln henne och drog sig âr sidan. Just dâ "sprang Appollonia
själv in i bâlet, inom sig antänd av den större Eld, som tillhör den
Helige Anden" och omkom i lâgorna. Alltsedan dess firas hon av
Kyrkan som en orädd kristen martyr, och Dionysios' berättelse antyder
inte det vagaste ogillande till att Appollonia själv sprang in i bâlet;
för honom var hon lika mycket martyr som de andra, och som sâdan vördades
hon av Alexandrias Kyrka. Hon tillhör sâledes den klass tidiga kristna
martyrer som inte inväntade den dödsprocess som de hotades med, utan,
antingen för att bevara sin kyskhet eller för att de hade ställts inför
att dö eller avsäga sig sin Tro, själva tillgrep den dödsprocess som
var förberedd ât dem. 5. Detta kan inte anses vara självmord i egentlig
bemärkelse! Kyrkan âtskilde inte dessa martyrer frân andra helgon. S:t
Augustinus berörde självmord i boken "City of God" (De.Civ.Dei,
I, 26), skrivande: "Det sägs att, under förföljelsen mot kristna,
vissa heliga Kvinnor hoppade i vattnet i avsikt att föras iväg av vâgorna
och drunkna och därigenom bevara sin oskuld
- enligt en av Helenas legender kastade hon sig
i havet för att undkomma en förföljare; hon överlevde dock och undkom.
Trots att de gjorde sig av med livet pâ detta sätt, mottog de, detta
oaktat, hög ära som Katolska Martyrer, och deras fester iakttas med
stort högtidlighâllande. Detta är en frâga som jag inte vill döma lättvindigt
över. Ty jag vet inget annat än att Kyrkan var gudomligt auktoriserad
genom pâtagliga uppenbarelser att pâ sâ vis ära minnet av dessa kristna.
Kanske förhâller det sig sâ. Kanske handlade dessa som de gjorde pâ
Guds order och icke genom mänskligt hugskott
- de handlade kanske av lydnad och icke av misstag
- liksom vi tvingas tro i Simsons fall? När under alla omständigheter
Gud ger en order och gör den klart känd, vem skulle räkna lydande av
ordern som ett brott, vem skulle fördöma sâdan from Gudshängivenhet
och tjänstvillighet?" Augustinus antog att Appollonia handlade
enligt den Helige Andens pâskyndelse för just henne just där och dâ - i
annat fall skulle handlandet ha varit olagligt enligt Kyrkans kanoniska
lag. Det kan aldrig vara lagligt för nâgon genom nâgon som helst handling
att med flit samtycka till eller framhasta sin egen död, fastän mânga
martyrer välkomnade sina bödlar som en följd av sin önskan att fâ lägga
ned sina liv inför Gud och fullborda de "altaroffer" som de
utgjorde. Snarare var det en monstruös tro bland antikens greker och
romare att det vore ärovärt och heroiskt att begâ självmord under formsvackor
sâsom ett botemedel mot denna världs och tids elände. Vi som är kristna
tror att vâra liv inte är vâra utan att de tillhör Gud. "Herren
giver och Herren tager âter. Välsignat vare Herrens Namn". Vâra
liv är den största gâva som Gud har skänkt oss. Oavsett vad som än drabbar
oss i detta liv sâ krävs det mer mod och Andens Storhet att uthärda
lidanden tâlmodigt, än att taga vâra egna liv. Vi ser gammal-testamentliga
Jobs exempel, och vi litar pâ Gud. 6. Efter att dessa fyra alltsâ blivit martyrer
i det antika Alexandria, sâ stod upprorsmakarna pâ höjden av sitt raseri.
Staden var sâsom drabbad av en orkan. De kristna gjorde inget motstând
utan tog till flykten och betraktade förlusten av sina ägodelar med
glädje, ty deras hjärtan hade inga band i denna värld. Deras trofasthet
gentemot Gud stod i proportion till deras ointresse för världen
- biskop Dionysios kände
inte till att en enda av dem hade avsagt sig Kristus av alla dem som
hade fallit i pöbelns händer. Ett inbördeskrig satte tillfälligt stopp
för pöbelns raseri, ursprungligen igângsatt av ryktet som diktaren spridit. 7. Församlings-förestândarinna eller äldste
- i Ap.14:23 nämns att en sâdan skulle finnas för var särskild församling,
och de anbefalldes ât Herren. Att hon var kommen till hög âlder är ett
missförstând av ordet för 'äldste', liksom att hon var diakonissa. 8. Att hon bands vid en pelare och att hennes
tänder under tortyren bröts med en tâng, är konstnärers fria fantasier
tillagda lângt i efterhand. Men Tângen har kommit att bli ett av hennes
attribut; dock mâste en Tand finnas i tângen. Hon anropas som helgon
vid tandvärk. Det berättas att hon bad, under tortyren, att alla som
led av tandvärk skulle fâ lindring genom att âkalla hennes Namn, varpâ
en röst frân himmelen sa: "Ô Kristi brud, Gud har bönhört dig".
Hon anropades även mot huvudvärk och värk i kroppen. 9. Andra attribut förekommer, sâsom en guldtand;
ett halsband med en guldtand eller fullt av guldtänder i st.f.pärlor;
en palmkvist. 10.
Man har skrivit: Hon hotades att brännas levande pâ ett redan antänt
bâl, om hon inte avsade sig Kristus. Hon antändes dâ inom sig av en
ännu större eld än bâlets genom den Helige Anden, och hon sprang sâ
själv in i bâlet. Kyrkan har varit tveksam till om detta inte var ett
självmord, men det är det inte, och Appollonia blev ett av västvärldens
största helgon. 11.
Om man gör en handling, som râkar leda till döden, för att slippa bli
vâldtagen eller tvingad att förneka Kristus, gör man ju handlingen,
inte för att begâ självmord, utan för att bevara sig ât Gud. 12.
Trots att man i väst, efter att kulten spridits frân Alexandria, helgade
altare och kyrkor ât S:ta Appollonia, sâ verkar det inte som hennes
kult nâdde östkyrkan. I Sverige och Tyskland stod hennes kult pâ sin
höjd vid mitten av 1400talet, dâ flera av hennes bilder tillverkades.
Man tror att OC- och OSA-ordnarna förde fram hennes kult frân bl.a.
Danzig, Lübeck och Skâne. Det har funnits en kyrka helgad till Appollonia
i Rom, men den finns ej kvar. (Märkligt nog finns det besserwissrar
som pâstâr att det inte finns nâgon Appollonia-k:a i Rom). Torget, där
kyrkan stod, heter dock alltjämt PIAZZA SANT' APPOLLONIA; här finns
Belli, Piazza Sant' Apollonia 11/A, 06-5894875 och Galleria Bonomo,
Piazza Sant' Apollonia 3, tel.06-5810579 mondoarte @ euronet.it. 1999 13/1 mer.sera: Teatro Belli "Nel
nome del padre" di Luigi Lunari. Inizio spettacolo ore 20.45 in
Piazza Sant' Apollonia, 11/a. Costo Lit. 22.000 contro Lit. 35.000 posto
unico. 13.
Det pâstâs att Appolloniakulten fanns tidigare i Sverige och var tidigare
mer utvecklad här än i övriga Europa. 14. Altaren, sâsom i själländska Âgerup och i Ribedomen,
och kyrkor (men egentligen inte källor) helgades till Appollonia. Normalt
anses att Appollonia var ett viktigt helgon i Linköpings och Strängnäs
stift, men att hon i Skara stift inte infördes förrän i ett kalendarium
frân 1410/1420, och dâ i efterhand. Hon tillhör de senmedeltida helgonen
här; nämnd i övrigt endast i allhelgona-litanian. 15.
1971 ställdes hennes altare upp utanför Medelplana östra kyrkport, beskrivet
som ett sidoaltare av sandsten med uthuggna hörn och vackert hugget,
och vid hennes iordningställda källa placerades en skylt: "Sankta
Appollonia Källa Vid Bestorps Medeltida Biskopsgârd. Dopkälla och Kyrkokälla
Frân Medeltid. Sankta Appollonias Altare Finns I Medelplana Kyrka".
Denna kyrka, vars första stenbyggnad uppges i kyrkobeskrivningen ha
grundats runt 1150, anses vara helgad ât bâde Appollonia och Elin/Helena
av Götene & Skövde - hon
fick 1974 en skylt placerad vid sin âterupptäckta källa vid Bosgârden
i Medelplana, dokumenterad vid slutet av 1800talet. 16.
Tvâ kända Appollonia-källor finns trots lexikonens uppgifter: 1.Lonnes
Kilde vid Viborg, Jylland, som 1994 förseddes med en bronsstaty av Appollonia,
och vars helande vatten ännu rinner i den iordningställda källan, se
'1994' nedan. Folk med tandvärk brukade förr vallfärda till denna källa.
2.Pâ Kinnekulles sydsida pâ Lillängen vid Bestorp. Gârden först nämnd
1490 11/6 - ägorna
lâg 300 âr i Västerplana, men sedan 1885 i Medelplana socken. Skarabiskoparna
ägde gârden pâ medeltiden, och tros ha sina anor frân 1000-talet. Platsen
är synnerligen vacker en solig vârdag; Vänern anas ât väster. En häll
med runt mitthâl täcker källan. Den ligger vid Kinnekulle-leden, och
dess vatten var drickbart för vandrare; i en folder var källan avfotograferad.
Man har gissat att Appollonia var biskop Bengt den Godes eget skyddshelgon,
och att han, pâ denna Biskopsgârd, helgade källan till henne - alltsâ
mellan 1150 och 1190. Det finns ocksâ gissningar om att ett Appollonia-kapell
skulle ha tillhört Bestorps-anläggningen. Hennes källas existens pâstâs
ha inspirerat till att mânga flickebarn i trakten blivit döpta till
Appollonia, men det är inte sant, ty under hela medeltiden förekommer
icke en enda Appollonia i hela Götaland (mer än en i Lund 1504)*. Ruinerna
härstammar frân den sista bebyggelsen av Bestorp; dess stora huvudbyggnad
av trä uppfördes 1840 ovanpâ en äldre stenkällare, som ännu finns kvar.
*Namnet var från och med 1500-talet rätt vanligt
i Svealand och Norrland, men det förändrades till Appaluna, Abeluna,
Abluna, Apluna etc. I nutid förekommer namnet sparsamt i Sverige, medan
det är vanligare i nord- och syd-Amerika. 17.
I Linköpings kalendarium frân 1493 finns Appollonie uirginis pâ 9/2,
men saknas i A97 Missale Lincopense. Hon saknas dock i Upsalamanualet
1487, vilket är förvânande emedan de flesta Appolloniabilder i Sverige
âterfinns i Upland. Hon ingâr i en litania frân 1525 & Söderköping.
I Hemsjömanualet insattes hon under 1400-talets senare hälft, vid vilken
tid hon oftast finns med i stiftens litanior. "Appollonie uirginis
et martyris" ingâr på 9/2 i Kalend. miss. domus s. Spiritus Holmensis
1460 och i Kalend. Missalis Strengnensis impr. 1487 med svart text utan
grad, liksom i Breviarium Str.1495. Hade Simplexgrad i fyra kalendarie-fragment
frân samma stift, varav ett frân klostret i Eskilstuna; samt hade svart
text hos Skokloster. Hon är först senare insatt i C241 Collectarium
Dominicanum diocesis Aboensis. Enligt Kölnermissalet firade de henne
9/2: "Appolonie virginis et martyris". 18.
Reliker: I ett spanskt breviarium tryckt i Venezia âr 1554, berättas
det att Appollonias lekamen blev förd frân Alexandria till Tortona i
Piemonte, Ö om Torino. Hennes sarkofag och lokala dyrkan nämns i skrifter
frân âr 1580 i katedralen där. Appollonia-reliker finns i Santa Maria
Transpontina i Rom. 19.
Appollonia blev senare förväxlad med ett uppfunnet namne-helgon, en
romersk kristen jungfru, vilken skulle ha marterats av Julius Apostaten.
20.APPOLLONIA I KONSTEN "de nordiska bilderna tillkom 1370-1537" Konstnärer
och skrivare beskrev senare Appollonia som en vacker, ung flicka - vilket
hon ju en gâng var! och nu âter är i Guds Rike! - Det
finns minst 60 Appollonia-avbildningar i Norden. Wilhelm Bulks katalog
omfattar c:a 1000 bevarade bilder av henne, men katalogen är ofullständig.
Nedanstâende lista är ocksâ ofullständig, jfr hellre med Astrid
Fredlunds bok i övrigt, ur vilken framgâr att tre sjundedelar av antalet
bilder i Sverige finns koncentrerade i Uppland! ASKERYD/N.Vedbo:
1400tals kalkmâlning med tâng i v-hand och bok i h-hand. Har krona och
gloria; lângt hâr; enkel fotsid klänning. AURE
k:a i norska Nordmöre: skänkt av kyrkans 1:e kände präst, Sira Olav
Svarte. Appollonia är här ljushyad; har lângt guldhâr; bär krona, grön
mantel, och klänning med komplicerade guldbroderier mot röd botten.
Mâleri pâ altarskâpets högra flygel. Till mitten av 1800talet döptes
mânga flickebarn där till den lokala namnformen av Appollonia: Abelone.
Bilden är förlaga till Buskerud Tannlegeforenings logo. BLADâKER
nordost om Faringe: mâlning pâ lucka till altarskâp. "Här är hon
i en andlig dimension, som gâr ut över funktionen som tandvärkshelgon". BOSJöKLOSTERs
kyrka frân 1150; kalkmâlning mot norr i bâgen till absiden. 1 m hög;
utfördes c:a âr 1500. BREVIARIUM
NIDAROSIENSE, tryckt i Paris 1519, avbildar pâ titelbladet Appollonia,
4 cm hög, och Veronika, pâ ömse
sidor om Gud Fadern. Pâ svetteduken syns Kristi ansikte. Överst finns
Olav och en drake - inga
andra finns avbildade här. Finns nu i Greifswald/ Tyskland; utgör förlaga
till tvâ logotyper använda av Den norske tannlegeforening frân 1923
resp.1991. BRUNNBY
nära Arild: Kalkmâlning frân 1475; hon ser ut som en tidstypisk adelsdam.
Ett textband talar om att detta är "sancta apolonia". "I
Brunnby kyrka nära Mölle kan man se Sankta Apollonia, som anropades
vid tandvärk. På målningen från 1400-talets slut i en valvkappa ses
helgonet hålla sitt attribut, en tång, i handen. För att man inte skall
kunna ta fel har den okände konstnären placerat en stor vit tand i tångens
skänklar". DROTHEM,
nu SHM/Stocklm. 8 cm hög gravyr pâ vinkanna frân 1525, nordtyskt ursprung.
FALBYGDENS
MUSEUM: Appollonias Tâng är avbildad pâ en runstav kommen frân Linköpings
stift, nu förvarad här enligt Falbygdens Fornminnesfören. ârsbok. FLISTAD/Gullberg:
kalkmâlning pâ sydsidan av triumfbâgen; klar 1505 enl.inskr. HATTULA,
Finland: kalkmâlning i kroppsstorlek. HäRNEVI:
kalkmâlning; mindre lyckad; 1480. HäVERö:
kalkmâlning ibl.förväxlad med Agata; 1 m hög; ca.1500. KJöLLEFJORD
vid Finnmarkskusten: Utsökt broderi pâ mässhake-kors. Hon har här guldfärgade
ögon och lângt guldhâr; gräsgrön mantel; guldklänning. Bâde krona och
gloria. 25 cm hög; sent 1400tal. KUMLINGE,
Finland: kalkmâlning; hon har en turban virad kring hâret; hon är svept
i en vid mantel. LOJO:
kalkmâlning, 1514-22, tidigare feltolkad som Agata; pâ 4:de pelaren
ât N med sitt tângattribut. LÜBECK:
i Mariakyrkans altarskâp. MARIBO
birgittinerkloster: Miniatyrmâlningar i marginalen av Anna A.datter
Brahes bönbok (den övre). 4 cm, 1497; nu pâ Kongl. Dansk Bibl. Begagnad
alltifrân 1922 av Tandlaegebladet. MEDINGEN,
Sachsen: i altartavlan. MILANO,
blymynt frân slutet av 1200talet med en bild av henne, och med texten:
Virgo Christi Egria Funde: Preses: Ad Dominum Morbo: Vexemur; Dentium
Pro Nobis Appollonia Ne Pro Reatu: Criminum. MUNKTORP,
liten halvfigur av trä i altarskâpets undre rad. En av de värsta Appollonia-konstverken;
kan vara en av de äldsta dock, frân 1370talet. Förlaga till Västmanlands
Läns Tandläkareförenings totalt misslyckade Logo frân mitten av 1960talet. NATIONAL
GALLERY, London, i triptyken Evangelisten Johannes Himmelsfärd av Giovanni
del Ponte. NIDAROSDOMEN - pâ
västväggens norra torn, mot söder, har Tone Thiis Schjetne rekonstruerat
stenstatyn av Appollonia. NORDLUNDE,
Maribo amt, Lolland: En majestätisk, ofattbart vacker och vördnadsvärd
oljemâlning i altarskâpet, sedan mitten pâ 1800talet pâ Köpenhamns Nationalmuseum.
Endast 3 dm hög. Stora, bruna ögon; dyster men kärleksfull blick som
man kan drunkna i; nätta anletsdrag, fin feminin mun; svagt rosa rosor
pâ kinderna. Självlysande guldhâr som lockigt hänger över axlarna. Olivgrön
mantel, som hâlls ihop under hakan av en 9-bladig brosch med orange,
gnistrande ädelsten i mitten. Klänningen skymtar, vilken är som eldslâgor
av ljust rött och silver. Kronans konturer anas mot den kopparfärgade
glorian, vilken skyler luggen. Manteln
veckar sig pâ ett komplicerat vis. Nordtysk, fr.c:a 1500.
Bilden är förlaga till följande odontologiska Logotyper: Dansk
forening for börnetannpleie. Dansk Tandlaegeblads. Finska Tandläkarsällskapets.
Skandinaviska Tandläkareföreningens. NORRA
SANDSJö/Västras: Här finns hon bâde som träbild och som broderad mässhakebild:
inga attribut. Ser ung och glad ut; bär krona, och dyr, mörk mantel.
Befinner sig i uppsluppet samtal med Margareta! Mässhaken fr.sl. av
1400talet, är ännu i bruk till julottan. RAFAËL
(1483-1520) har gjort en teckning av Appollonia. REIMSKATEDRALEN - stenskulptur
pâ fasaden. RIBE,
Danmark: skärva av rund glasmâlning, 1 dm stor. Man anar anletsdragen,
kronan, hennes vänstra axel och hand, vilken hâller tângen med tanden.
RONE,
Gotland: kalkmâlning pâ lânghusets sydvägg, andra hälften av 1400talet
av Passionsmâlaren; oerhört gripande! En av de bästa konstverken. RâBY,
Jylland: Hon och Agatha hâller i var sin tâng pâ kalkmâlningar i var
sitt fält av valvtaket, men Appollonias tâng griper om en tand. SARONNO,
Santuario: en fresco utförd av B.Luini. SâNGA
K:A: Appollonia har här drabbats av likvärdig förnedring som Helena
har gjort i Götene - 1902 blev hennes bild, i detta fall en kalkmâlning, transvestit! SöDERKöPINGS
BYKYRKA: kalkmâlning frân 1300talet. SöDERKöPINGS
S:T LARS: gjuten relief pâ vinkalk, 24 cm hög, av lokal guldsmed c:a
1520. TOLFTA
norr om Tierp: kalkmâlning i en av korets valvsektioner. Mörkt lângt
guldhâr, mörkgrön mantel dekorerad med främst svarta romber; beige rak
klänning hängande i jämna vertikala veck. Ej helt lyckad. 1490tal. ULLENE - Västergötlands
enda Appolloniabild: broderi pâ mässhakekors, 25 cm högt, utländskt
arbete frân runt 1500. UPPSALADOMEN:
broderi pâ mässhakekors, 22 cm, flamskt arbete frân sent 1400tal. Förlaga
till Uppsvenska Tandläkareföreningens logo frân 1959. VIBORG,
Jylland, se 1994 nedan! Bronsstaty av Appollonia. Tyvärr har hon givits
ett utpräglat egyptiskt utseende, när hon i verkligheten var frân Grekland. VIGERSTED,
Jylland: En av de bästa; "tecknad med enkla streck, nästan som
pâ en barnteckning". Hon hâller med högra handen en bok med boken
nedât; dess rygg i greppet; lyfter med vänstra handen tângen med tand.
Ring-gloria; krona; anletsdrag sâsom hos en flicka i 14-ârsâldern, högst;
rakt, lângt hängande hâr. Ingen mantel, utan enkel klänning. Kalkmâlning,
9 dm, c.a 1450. VöRâ,
österbotten: altarskâps-luckemâlning; hon bär en vacker blâ dräkt med
röd mantel samt ett hârsmycke, fasthâllet av ett pärlband. Ett lângt,
vâgigt hâr faller ned över axlarna. I högra handen hâller hon tângen,
som omsluter tanden. WARHOL,
Andy (1928-87), avbildade 1984 Saint Apollonia pâ silkestryck â fyra
likartade men olikfärgade, bredvid varandra placerade mâlningar inkl.attributet,
se artiques @ unionstreet.com och www.artbrokerage.com ÂGERUP
pâ Själland: En av de bästa! Underbar 1 m hög kalkmâlning över ett nu
försvunnet Appolloniaaltare. Hâret är uppfästat i pannan, men hänger
ned vid sidorna, eller sâ är det tyg man anar. Röda rosor pâ kinderna;
blek hy; sorgsen blick; blâögd; mycket fina anletsdrag; bar hals med
enkel halskedja; mörkröd mantel; grâ rak klänning; tângen knappt skönjbar
i hennes lite höjda högerhand. Enl.inskr.mâlad 1510. ÄLVROS
i Härjedalen, tidigare inom Nidaros stift: I sakristian av det som idag
är gammelkyrkan, förvaras en liten, grovt tillyxad träplatta med en
mâlning av Appollonia. Brunögd, ljuvlig!; har lângt hängande guldhâr,
krona, grön mantel, röd klänning. 4 dm hög. C:a 1450. öRBERGA,
sydväst om Vadstena: utplânad kalkmâlning i södra korsarmen, väster
valvsektion, mot söder; 75 cm, tidigt 1400tal. öSTRA
INGELSTAD, Skâne: skadad kalkmâlning; lânghusets tunnvalv, nordsidan
mot V; sent 1400tal. DEMENTI:
Finska Pöytisbilden föreställer absolut icke Appollonia, utan en karl
som stâr beredd att drag ut spikarna ur Kristi kropp pâ altarskâpets
ena flygel. I mitten nedtas just Kristus, och pâ andra flygeln stâr
Veronika. 21.MISCELLANEA: Appollonias
bild har funnits pâ amuletter för att hon skyddade mot onda makter.
Folkliga föreställningar och riter har varit knutna till henne. Hennes
namn ansâgs ge fiskelycka pâ Helgelandskusten. Läkeörter fick hennes
namn, sâsom Appolloniaört, -rot och -korn. Hennes egna blomma anges
f.ö. i en modern blom-helgon-kalender vara Narcissus Romanum. I nutid
har Appollonia lyckligen âter blivit känd, genom att hennes bilder förekommer
pâ papper, pennor, plastmappar o.dyl. inom tandläkarkâren. Nödhjälparen
mot tandvärk har fâtt nytt liv tack vare det moderna bruket av hennes
bilder. En kvartals-skrift för tandläkare inom Federated Guilds of Saint
Apollonia, som trycks i Boston/ Massachusetts, heter passande nog The
Apollonian. Skriftens ansvarige FA Keyes har skrivit flera artiklar
om henne, men dess existens gâr inte att pâvisa dock varesig via Internet
eller via en brittisk tidskriftsbank. I Oregon finns Apollonia Webworks
â www.apolonia.net. Pâ Pacurarigatan
11, Iasi 6600 Rumänien, finns tandläkarhögskolan Apollonia University.
Pâ Linoperamatas strand pâ Kreta, 71500 Grekland, finns hotellet (med
2 P) Appollonia. 22.âRTAL VIKTIGA FöR APPOLLONIAKULTEN *249
blev hon martyr - hon dog för tron pâ Jesus Kristus. *300,
c:a, blev hon helgonförklarad av en biskop, till att börja med. *400talet;
St.Augustinus skrev att Appollonia sprang in i lâgorna som en följd
av pâskyndan frân högre ort. *800talet,
mellan 839 och 855 resp. före 875: de äldsta kända martyrologierna som
nämner henne skrevs, vari först 20 och sedan 9 Februari uppges som hennes
döds-och minnesdag. *800-talet,
fr.o.m., blev hennes kult mycket populär. *1100talet:
Västerplana k:a fanns bevisligen. *1150
hypotetiskt byggâr för Medelplana 1:a stenkyrka, liksom för huggningen
av dess Helene och Appolloniae altare. *1276,
före: äldsta skriftliga belägget för att hon betraktades som Tandläkarhelgon,
näml.i Thesaurus Pauperum av pâve Johannes XXI. *1300talet:
avbildning av henne i ett svenskt OP.kalendarium. *1325
nämndes första gângen 'i Mädal Wplanthum'. Samma âr nfg Västerplana
som 'i Upplandum'. *1349
nämndes förste kände medelplanske kyrkoherden: Petrus de Uplandum. *1370
10/1 nämndes namnet Appollonia för första gângen i Sverige, när Appollonia
Jönissadotter fâr en morgongâva; 1400 18/11 i genitiv -nie; hon blev
änka 1414, tydligen i Västerâs; hon avled 1433. *1397
10/2 nämndes Mäthelwplande Kirke. *1400talet:
Hon avbildades med Tângen i Sverige, vilket hon inte gjorde i andra
länder förrän 100 âr senare. *1410
anropades hon av en av Linköpings râdmän. *1420
anges vara hennes introduktionsâr i Skara stift(?); hon ingick i ett
kalendarie-fragment frân denna tid. *1447
16/12 gavs ett avlatsbrev för Appolloniadagen 9/2 vid Norra Vi k:a/Ydre.
*1450,
c:a, kom hon in i Skarakalendariet, och vid denna tid stod hennes heliga
kult pâ sin topp i Sverige och Tyskland. *1478
24/8 nämndes 'Bozgarden'/ Medelplana första gângen. *1487
ingâr hon i Missale Strengnense. *1490
11/6 nämndes 'Biistorp' första gângen, nu i Medelplana s:n. *1495
är hon med i Breviarium Strengnense. *1508
âterger Utrechts breviarium hennes martyrium. *1519
trycktes Breviarium Nidarosiense med Appollonia avbildad med tâng och
bok pâ titelbladet. *1530
âterfinns hennes tâng jämte APPO vid 9/2 pâ ett träsnitt i Danmarks
äldsta kalender (mellan Dorothea och Scholastica). *1569
omnämndes Appollonias altare i Ribe domkyrka. *1580
omvittnades hennes dyrkan i Italien och hennes sarkofag i Tortonas katedral. *1593
28/7 omtalades Appollonia-marknaden i Eksjö. *1634
fick hon officiell helgonstatus frân Vatikanen, pâ Urban VIII's tid
1623-44. *1676
nämndes Appollonias magiska källa i Viborg. *1750talet:
Tandläkarna i Turin arbetade "con adjuto di Santa Apollonia"
(med hjälp av henne). *1823-24
byggdes nuv.Medelplana k:a; endast tornets underdel bibehölls frân föregângaren. *1870
hängde i Rom, t.ex.â n:r 8 Via di San Basilio, och annorstädes i Italien,
skyltar med bilder av Appollonia utanför tandläkares hem. *1892
tog Skandinaviska Tandläkareföreningen en Logo i bruk, baserad pâ Nordlunde-bilden.
Prof C.Christensen skrev i deras Tidskrift 1892: Paa denne gamle Tavle,
som stammer fra det 13de Aarhundrede staar Sancta Appolonia Side om
Side med andre Helgene malet i Brystbillede, nöjagtig som nedenstaaende
Figur viser hende. Den drabelige Tang med den underlige Tand i Kaeberne...
(se kopia av artikeln i helhet. Hans entusiasm och kärlek till henne
är en direkt motsvarighet till vad de kände, som 1922 & 1927 âterupptäckte
S:ta Helena). *1915
skrev Walther Bruck sitt stora Appolloniaverk. *1917
i Odontologisk Tidskrift n:r 1 ârg 25 skrev John Wessler en berömvärd
artikel om Virgo Appollonia. En bild med henne, tângen, Kristus, pâven,
och en man och en kvinna till (sittande i en bât?), pryder artikeln,
se kopian av den. *1923
Förteckn. över Tandläkarinstitutets i Stchklm Appolloniasamling. *1934
skrev Gian Battista Poletti sin bok om henne. *1967
skrev Wilhelm Bulk sitt stora Appolloniaverk. *1970
inskränktes hennes kult sâ, att den inte ingâr i det allmäna kalendariet,
utan hon enbart firas i de socknar vars skyddshelgon hon är, sâsom tillsammans
med Helena i Medelplana. Hennes dag är alltjämt 9/2. *1971
29/8 beskrevs Appollonias och Helenas altare i Medelplana k:a, liksom
kyrkans dedikation till de tvâ helgonen. *1984
tog Dansk Tandlaegeforening i bruk Appollonia-logon baserad pâ Gislinge-kalkmâlningen. *1984
mâlade Andy Warhol en port folio of four screen prints av Appollonia,
30 x 22 tum stora. *1988
skrev Milton B.Asbell ett kapitel om Saint Apollonia, Patroness of Dentistry
i 'Dentistry - A Historical Perspective', ISBN 0-88135-100-8, $24.95. *1994
tillverkade Hanne Varnings bronsskulpturen av Appollonia, som stâr i
hennes källa vid trappan till St.Leonisgade frân Sortebrödre Kirkestraede
i Viborg. *1995
skrev Astrid Fredlund i sin bok om Appollonia pâ Tapir Forlag, Trondheim
ISBN 82-519-1268-7, under sin resa vid Matterhorn; hon kom till Zmutts
fjällkyrka "...og hvem andre enn Sta. Appollonia var det som flankerte
altertavlens sentrale motiv". *2000
11/2 var hennes Mässmusik klar, tvâ dagar efter att Hon firats rituellt
pâ hennes moderna festdag! SDG! *2001
20/2 firades Appollonia rituellt för första gângen pâ denna hennes ursprungliga
festdag pâ ~1140 âr! SDG! *2001
6/3 framställdes i Skövde ett standár och en T-shirt pâ vilka bilder
av bâde Appollonia och Helena är tryckta. 23. Redan
i slutet av 200talet började martyrerna betraktas sâsom högre väsenden
och av inskrifter i katakomberna frân början av 300talet finner man
att de redan dâ började att anropas om förböner. Det finns ett stort
antal böner till Appollonia bevarade; här följer nâgra exempel. ur nunnan Ingegärd Ambjörnsdotters Bönbok, 1500tal, Vadstena Kloster N:r 179 TILL S.APPOLLONIA En
lithen fagher bön aff the hälge jomfrwnn sancta appollonia; läs henne
dagleka mädh pater noster oc Aue maria. O kärista jomfrw sancta appollonia
Jak bidher tik syndogh människia fför thina bitherlika tanna värk, oc
wtdragningh, som thu tolomodhelika oc stadhelika toldhe mädh kärlek
fför ihesu christi tro. Bidh för mik til gudh, at han här äffther göme
mik oskaddha för tanna wärk Oc äpther tässens wadhelika liffsins ysäld,
jnledh mik j hälga manna äwärdhelika glädhi oc äro, hwar jak maa see
min gudh Oc tik min kärista jomfrw, för wtan ända, mik til äwärdhelikin
hugnadh Amen Pater noster Aue maria. birgittinsk handskrift, Maribo, Lolland i abbedissan Anna Axelsdatter-Brahes bönbok Text:
Ô tu utualde oc vaerdige jhesu Christi jomfru oc martir sancta Appollonia
bedh thine böner til herren for myne synders last ath jek aey skulde
pynes hordelige i hoffuet oc tanders vaerkc for myn brödhe. Versus:
bedh for oss sancta Appollonia ath oss maa giffwes ewynnelighe glaedhe.
Collecta: Gudh som lost sanctam Appolloniam thin aeraefullae jomfru
oc martir, ther hennes taender vare udslagne, offuervynnae synae fiendae
met syn pynaess seyervynnelige tegn, wi bedhe tek ath tw jiffuer oss
for hennes vaerdskyldh oc bön, ath wi mue fraelses aff taenders, hoffuedis
oc legoms vaerck. (Tvâ fina miniatyrmâlningar av Appollonia finns i
marginalen till handskriften). For Tenduerck er Appollonia sterck, oc S:Lucia for ögne verck S:Giertrud skal Herbere bestille öster oc vester eller huor de ville... (efter reformationen) Santapolonia ora pronobis Adolore dentivm libera Domine invocantes me (1400talet) Heliga Jungfru Appollonia härlig är Du för oss, bär Bönerna till Gud Herren, att Han för evigt hâller pâ avstând frân oss överträdelsernas Mângfald och Tandsmärtornas Pina. (sent 1200tal) Böntext frân 1519 funnen i altaret av den rivna Neslands kirke Skriff paa eth hanbreth stockae bly: job idrasson* Iob Zarobabatos* job tha nobrattos* in nomine patris et filii og less V pater noster og aue maria gud thyll loff og sancth Appollonia. ("V" betyder här 5; bönen skulle användas
mot tandvärk) Bön till Appollonia frân Bayern: Appollonia, Appollonia, Du heilige Himmelshehre, Sieh an Dir mein Beschwerde. Befrei mich von der übeln Not, Das Zähnweh bringt mir sunst den Tod. 19:1452
<Sankta Appollonia (9/2) avritad 8 April 1999, 11.15, Växjö Dom k:a;
ritade av Appollonia ur helgonbok N om koret. Denna teckning blev vâr
Appollonia-Logo. Dess förbättrade gestalt finns bl.a.pâ 22:1890; att
användas som förlaga till tenn-pilgrims-märke. 24:2204
Den bra och roliga Maastricht-1994-bilden av helgonen Helena och Appollonia
publiserades 1995, jfr s.2215 (del av den ursprungliga skissen). Sidor
2222-2244 SANKTA APPOLLONIAS MäSSA för 9/2, 20/2 och 17/3 i första hand.
Hon ingâr i Litanian s.2245-47. N.r 208 noter s.2249 text s.208. 010306 köptes hos Allkopia/ Skövde en vimpel
(standár) för 112:- med Appollonias 1:a tandläkar-logo resp. Helenas
förmodade kalkmâlning i Götenes triumfbâge pâ; och en T-shirt för 120:-
med Maastrichbilden pâ (med moms - totalt 290:-). ***** Innhåll
Superhelena svensk version
Superhelena
1 Superhelena
2 Superhelena
3 Superhelena
|