Brynolf Algotsson
om Helena

SAMMANFATTNING AV

DEN LATINSKA ORIGINALTEXTEN

 

LEXIKALT: Denna text är skriven hösten 1288 av biskop Brynolf Algotsson (1245-1317) i Västergötland, Sverige. Ingen komplett utgåva existerar. Denna översättning baseras på CODEX LAURENTII ODONIS från runt 1400, och på BREVIARIUM SCARENSE tryckt 1498. Inga andra jordiska källor till S:ta Helenas liv existerar.
Texten är avsedd för den ÅRLIGEN ÅTERKOMMANDE SANKTA HELENAS FEST. Kyrkan skall triumfera när denna årshögtid är inne. Helena ber för oss som ärar den, att Gud förlåter oss alla våra synder. "Gläds! trogna församling av hängivna. Västgötar  -  gör ånyo språng. Världens hjul  -  prisa Helenas martyrium!""Tag befattning med det berömda Segertåget på Dagen, som tillmäts glädje, ty den vördnadsvärda Martyren har stigit upp till Ärans Tron!"

 

ORDINIS HELENUM

 

 

GUD kallas den Högsta Auktoriteten, Skapare av allting, den Högste Konstnären, Helenas Stiftare, Domaren, vår Husbonde, Herren, Ärans Konung, den Gudomliga Makten.

 

GUDS RIKE kännetecknas av fullkomlig glädje, av lugn och klarhet; av frid  -  Friden som överväldigar allt medvetande; den himmelska Konungamakten.

 

Vad KALLAS Guds Rike?: Det Behagliga, Himmelen, de Heligas Samlingsort i Himmelens stora Sal, det himmelska Fäderneslandet, Ljusets Värld.

 

VAR Helena härstammade ifrån i världslig mening och var hon verkade: Västergötland, född av högättade föräldrar.

 

VAR Helena ÄR nu: På Tronen i Himmelen; hon har sin boning inför Ärans Konungs ögon.

 

Helena BETITLAS: "O Nåderika Helena"; "O saliga Härskarinna"; "O svenskarnas Advokat"; efter att ha fullbordat lidandets timma med framgång, har hon blivit värdig en tronplats hos Gud  -  genom att alltså ha blivit Guds angenäma MARTYR. "Hell, fäderneslandets prydnad". Hon är EN NY KLARHET;  Guds tjänarinna; Västergötlands Blomma; Fäderneslandets Lampa; Västergötlands Prydnad och Beskyddarinna.

 

Hur ÄRAS Helena: Genom att bevara våra unga års helighet, och genom att inte överlämna våra krafter åt främmande!; med andakt och genom att sjunga lovsånger till hennes förmån; att framföra from musik till henne. "Stäm upp ljuva melodier av vördnad på Helenas Årshögtid".

 

Helenas YTTRE: Hon liknas vid en fager ros. Hon överträffar alla med sin skönhet, hon uttrycker sig med smakfullhet; man ser klart att Gud har välsignat henne i evighet. Hon jämförs med Susanna, Sara (gm Tobias), Lea, Rachel och Ester, så det är odiskutabelt att hon var brunögd och mörkhårig! När Brynolf skriver att Helena var skön som Rachel, så kan han inte ha menat att Rachel var en blåögd blondin! "Hennes sköna ansikte är icke olikt Esters". Hon jämförs också med Judith och profetissorna Delbora och Hulda; med Sara Raguelsdotter, Anna Phanuelsdotter, Rebecca, Marta, Maria, Jael, Tecoa-kvinnan och Abygail.

 

Helenas VÄLDOFT är något som Brynolf nämner på fyra ställen: Hon är som väldoftande lavendel; hon hyser kraftens väldoftande balsam.

 

Helenas EGENSKAPER: Hon kan styra oss på Rättfärdighetens Väg, så att vi inte går vilse. Hon kan leda oss upp till Ljusets Värld från Sorgedalen, för att vi skall kunna få leva med henne i vederkvickelse i evighet. Hon är godhetens och fredens dotter och ostrafflighetens lärjunginna. Helena är förmögen att göra så att straffet, som vi skulle kunna vänta oss, försummas; hon leder oss till Guds Rike. Hennes böner kan få oss jordevarelser att ledas till Guds Rike. Hon kan bortskölja synderna genom sin bön, och leda oss till Himmelens efterlängtade rågångar. Hon kan be Gud att vi får erfara Nåd. Hon är en utomordentligt angenäm stjärna som orubbligt strålar. Hon ägde profeterandets gåva, dvs Gud gav henne information om vad som skulle hända med henne. Hon bad för sina fiender och anklagare, och hon gjorde gott mot dem som vände sig mot henne  -  men hon "omfamnade" inte Guds fiender (såsom typ en Quissling). 'Abygails' förstånd fick liv på nytt i Helena, heter det vidare, och hon kände ANDLIG LÄNGTAN; hon kände himmelskt behov av att få vederkvicka sig med Guds upphöjdhet. Hon samlade otåligt skatter till skattkammaren i Himmelen. Hennes makt står i proportion till hennes medling (mellan Gud och människan  -  exemplifierat med att hon botade spetälska).

 

SYFTET med Helenas livsverk: Hon skänktes från Himmelen till Västergötlands upphöjelse; att vara en mildsint Advokat åt Sverige, en medlare. Att Gud, enligt hennes böner från Himmelens Höjd för oss som ärar hennes årliga Högtid, förlåter oss våra synder och genom nåd frikostigt överser med dem. Syftet är vidare att våra andar skall uppmuntras till att lovsjunga Gud.

 

Genom val av Syr.26-texten visas inställningen till KYSKHET, ty ingenting är likvärdigt den som visar sig vara kysk (v.15). Helena anförtrodde hjärta, tal och seder åt Kyskheten.

 

UNDERVERK: Sverige med omnejd erfor hennes klara järtecken; de visades för människornas ögon då Helenas stjärnas ynnest grydde i Västergötland. Ja, över världen erfor man klara underverk tack vare henne. När hon tillbad Gud, blev underverk resultatet, ty endast Gud är underverkens källa. Hennes förebådanden betecknas som djärva.

 

   Efter hennes kroppsliga död mångfaldigades underverken genom hennes förtjänster. A)Redan 1/8, på hennes martyriedag, såg en gosse, som ledde en blind man förbi martyrieplatsen efter solnedgången, ett sken nästan likt ett brinnande ljus i en buske  -  blixtrandet framgick från Helenas avhuggna finger med Ringen på, vilken hon hade med sig från det heliga landet. {Eller: På förundeligt sätt blixtrade ett ljus fram från Himmelen in i björnbärsbusken, ådagaläggande var på jorden fingret låg}. Då den blinde berörde detta finger, och förde handen, bestänkt med hennes blod, till sina ögon, borttogs omedelbart det forna töcknet och ljuset återkom! B)Då hennes kropp överflyttades, höll man upp på vägen för att tacka Gud vid det bestämda klockslaget, varvid genast en ny källa frambubblade, som ända till idag kallas saliga Helenas Källa (det framgår alltså inte om detta gäller hennes källa i Götene eller den i Skövde!). C)Efter att Helenas heliga kropp hade avsköljts över det stora stenblocket på Viloplatsen (att det var i Skövde, framgår inte), klövs stenen i två delar på så sätt, att den del över vilken blod hade droppat från hennes sår upprestes utan möda, medan delen över vilken blod icke hade droppat låg kvar på marken. Detta värderas som ett Guds ingripande till hennes ära, för att inte längre hennes blod skulle trampas av människors fötter. Den gudomliga Makten visade därmed också hur stor Helenas tro hade varit i hennes liv: "Om ni hade tro som ett senapsfrö och sade till detta berg, gå härifrån, så ginge det bort". D)Stenen var STÅENDE UPPREST (gk vb: Estos!) så där under många år, och fler underverk skedde där, så länge som platsen hölls i tillbörlig vördnad.

 

Hur betecknas hennes jordiska FÖDELSE?: Som en lysande soluppgång. Vi andra har frambringats av jorden, men ges möjlighet tack vare S:ta Helenas böner för oss att ledas till glädjen i Himmelen. Hon var skänkt från den gudomliga och klara Nåden; hon var överlämnad ovanifrån. 

 

NÄR föddes Helena i Västergötland?: När otrohetens vinter hade passerat; när den kristna tron hade blivit känd inom fäderneslandets gränser (dvs ~år 1100).

 

Helenas UPPVÄXT: Hon undervisades i Herrens Lag och Rättvisa. Guds befallning och eviga grunder på en orubblig klippa fanns i denna heliga Kvinnas hjärta.

 

Var Helena den ENDA kristna blomman som framträdde här?: Nej, det fanns fler, men Helena var den mest framträdande, och ryktet spreds om hennes goda gärningar och om hennes gudomliga Kärlekseld. Under trons unga år, steg hon upp som en glänsande och tidig stjärna på främsta linjen, med strålande föredöme och glittrande järtecken. Kristna martyrer var före Helenas martyrium sällsynta i Sverige.

 

Hur betecknas JORDELIVET?: Som ett fängelse!; som 'kriget', som Sorgedalen. "Agnar skakas, och så uppsamlas sädeskornen". Helena härdade ut, till dess att anden omplanterades i Himmelen: -Så uppsamlas sädeskornen! Med fasta, bön och arbete tämjde och vande hon sin kropp.

 

Hur betecknas DÖDEN?: Att "kasta ifrån sig kroppens tyngd"! Att klättra upp till Himmelen. Hennes död betecknas som ärorik. Hon hade fått veta i förväg att hon skulle dö i Gothene. Hon var tvärsäker på att en Segerkrans förfärdigades i Himmelen åt henne. På exakt den tidpunkt då Gud ville det, ryckte han raskt ut sin Prisjägarinna ur kroppens fängelse genom otåliga svärd. Ingenting kan vara i vägen för den ande som strävar efter den himmelska Konungamakten. I Himmelens Rosenkrans nedlades den röda ros, som vår ärorika martyr hade förtjänat genom martyriet.

 

HUR LEVDE Helena?: Hela livet förvärvade hon åt sin ätt ypperliga utmärkelser. Äktenskapets bojor efterträddes av att hon helendeles helgade sig åt Gud. Hennes föredöme fick heliga tecken att blixtra fram. Hon blev omtyckt av alla, och hon hade ett ädelt lynne. Hon tjänade Herren med fastor och genom hur hon talade; ingången till hennes herrgård stod öppen för vandrare, och med fårens ull hölls de fattiga varma. Hennes liv var HELIGT; hon var ödmjuk i ord och handlingssätt, brinnande av medmännisko-kärlek. Hon bespisade och klädde dagligen fattiga. På natten ägnade hon sig åt andlig betraktelse, men på dagen arbetade hon plikttroget med yttre bestyr.

 

NYKTERHET: Uttryckligen står att Helena var nykter som Hanna, Samuels mor, med hänvisning till 1Sam.1:12-17.

 

Förhållandet till KYRKAN: Hon hyste en konstant och kompromisslös entusiasm för Guds Hus, och hon finansierade kyrkbyggsverksamhet; hon älskade att smycka Guds Hus. Hon tjänade ivrigt Guds Tempeltjänare.

 

ÄKTENSKAPET: Hon samtyckte, när hon nått giftvuxen ålder, till att åtaga sig en man, enligt landets seder. Hon trodde sig lyda Guds vilja därmed. Gud bringade i henne samman att vara fruktsam men att dock vara anständig och skön, så att hennes kroppsliga beskaffenhet var en bild av sinnets. Då hon hade blivit änka, manade ålder och tillgångar till ett nytt äktenskap. Äktenskapet betraktas i termer av "en smittans beröring som befläckar kroppen"; som köttsliga band, att eftersträva brytandet av. Obetingat stötte hon med styrka ifrån sig äktenskapets köttsliga kärlek.

 

VAR bodde Helena som gift; var låg hennes gård?: Hennes lantliga herrgården kallades Gothene! (Glöm Skövde och Våmb med andra ord!) Vid sina sinnens fulla bruk fick hon där denna visionära framtidsbeskrivning: Det syntes henne, vad beträffar kyrkan på denna plats, att den, på samma gång som hon visade sig i den, flög över till Skodhwe. Gud gav henne uttolkningen: Att hon skulle dö i Gothene men dock skulle bli begraven i Skodhwe.

 

ANDLIG VIGSEL: Helena föredrog att sammanbindas med Gud, ty det leder till evig glädje fastän det kan börja med sorg, under det att en köttslig vigsel börjar med förnöjelse, men med sorg sträcker den sig till slutet. På det besvärliga änkoståndets tröskplats började hon tjäna Herren.

 

Gick Helena i KLOSTER?: Nej, hon "ersatte äktenskapsoket nästan såsom i ett kloster; hon eftersträvade fromma änkors fromma liv".

 

Helenas GRAVPLATS: Hon hade fått veta i förväg att hon skulle bli begraven i Skodhwe. Hon betalade personligen för en stor del av Skodhwes kyrka, som uppfördes. Då den pelargång (arkad, galleri) uppfördes, som är imellan Tornet och Kyrkan i Skodhwe (porticus illa que est inter turrim et ecclesiam), frågade somliga, till vad mellanrummet skapades; HON SVARADE: "GUD ÄR HEMFALLEN ÅT ATT GIVA OSS (ER) NÅGOT HELIGT, VARS KROPP OCH ÅTERSTOD PÅ PASSANDE SÄTT KAN LÄGGAS SAMMAN HÄR". (Dabit vobis/nobis Deus aliquem sanctum, cujus corpus et reliquie poterunt hic decenter collocari/hic poterunt decenter collocari). Att hennes vördnadsvärda kropp, hennes helgade lekamen, sedan verkligen kom att få vila där togs som bevis på att hon ägde Profetians klara Ande.

 

SATAN: Han hatade att heligas orakelställen byggdes upp, medan avgudahus och avgudatempel omstörtades och offerlundar avhöggs. Han blev avundsjuk på Helena, som befrämjade allt detta och dyrkan av Gud. Han beslöt att den klart lysande Lampan Helena i Guds Hus skulle utsläckas, och som verktyg utvalde han Helenas svärson.

 

SVÄRSONEN: Helenas dotter gifte sig med en adelsman, som fattade hat till dottern, ofta plågande henne verbalt och handgripligen. Herrgårdens tjänstefolk blev förnärmade över denna orättvisa olycka, och de inväntade sin husbonde, Helenas svärson, i ett bakhåll och nedhögg honom.

 

BLODSHÄMNARNA: Svärsonens anhöriga lät tjänarna slippa straff, ty de beskyllde Helena för att hon hade låtit anfallet ske; att hon vore dess anstiftarinna genom att ha talat blodtörstigt, och alltså hade hon anfallet på sitt samvete. Svärsonens anhöriga blev hennes obevekliga fiender, och de började 'tröska' henne.

 

TEOLOGIEN bakom Helenas LIDANDE: Även om vi kan anse någon eller något såsom fullbordat, så kan där i den Högste Konstnärens ögon ännu finnas något som inte är perfekt. Gud gjorde Helena fulländad med hamrande förföljelse och press  -  ty därefter följde nämligen ett dagligt tillväxande av hennes kärlek till sin Stiftare, och hon flämtade efter det himmelska Fäderneslandets glädje och frid.

 

PILGRIMSRESAN: Gud ville lämna rum för sin vredesdom (eller: han ville förunna omständigheten dess vrede)  -  för att låta henne komma från sina fiender  -  och skickade en vision i Helenas sinne att det vore henne nyttigt att besöka heliga platser utomlands. Hon passade sig inte för mödan utan kombinerade feminin Avsikt och maskulint Mod och for till Jesu Grav och platsen för hans Lidande och till flera andra ställen, var heligas kvarlevor hölls i vördnad  -  anförtroende sin sak åt gudomlig prövning. Hon visste att tålamod för med sig ett fullkomligt verk.

 

ÅTERKOMSTEN: Hon återkom orädd till sin Herrgård med förtröstan på Herren. Hennes fiender var dock fortfarande på jakt efter Helenas rättrådiga ande, och lade sig i bakhåll för oskyldigt blod. DEN FÖRSTA AUGUSTI, när hon var på väg till invigningen av Gotene Kyrka, kastade sig en viss bland hennes motståndare sig på henne och blesserade henne grymt i anfallet, mättande svärdet i rättrådigt blod, och hennes av nedhuggandet frigivna ande for i riktning mot Höjden. Hon låg fallen liksom ett oskyldigt får, och nu övergick hon från kriget till Friden som överväldigar allt medvetande. Med iver övergick hon till Trösten hos Gud (alltså år 1140).

 

FLER UNDERVERK: En stum, en lomhörd, en spetälsk och en haltande blev helade efter att ha åkallat Helena vid hennes grav i Skodhwe. En viss stenbrytare vid saliga Helenas kyrka, vapenlös och oskyldig, fick vika undan för fiender med utdragna svärd. Dessa kunde inte såra honom emedan han anropade Martyren om bistånd, utan de skadade blott dräkten. Några spår av stötarna, liknande scharlakansfärgade trådar på huden, syntes, som om spets och svans på deras svärd hade varit trubbiga. När samma fiender såg sig intet kunna uträtta, vek de undan åt olika håll från stenbrytaren. De nedhögg därefter en annan, som kom dem till mötes, med sina svärd. Alltså vändande om mot nämnde stenbrytare, slogs de på sådant sätt av blindhet, att om ock de hade varit i samma hus de icke kunde ha sett honom, varigenom det gamla undret, som profeten Elisha en gång i världen bad om, gjordes på nytt genom gudomlig tillskyndelse. Den största delen av minnet av Helenas liv och gärning hade redan på Brynolfs tid dock gått förlorad pga glömska och pga att ingenting tidigare hade blivit nedtecknat. Brynolfs text om henne är menad att främja de Heligas helgande och de Trognas uppbyggelse. 

 

HELGONFÖRKLARING: Det var ärkebiskop Stephanus som till påve Alexander III under dennes exil i Sens i Frankrike gav kännedom om S:ta Helenas liv, varför påven ansåg det skäligt att inskriva henne i de Heligas Förteckning (alltså 1164).

 

1288-ÅRS PREDIKAN TILL S:TA HELENAS ÅRSHÖGTID: Läsning ur det heliga Evangeliet enligt Matteus, kapitel 12:46-50:

 

   "Jesus talade ännu till folkskaran, när hans mor och hans bröder anlände. De stannade kvar utanför och sökte att få tala med honom. Någon sa till Jesus: -Lyssna. Din mor och dina bröder uppehåller sig utanför och önskar tala med dig. Jesus besvarade denna person: -Vilken är min mor och vilka är mina bröder? Därefter utpekade han med sin hand sina lärjungar och sa: -Se: min mor och mina bröder är här. Ty var och en som gör vad min Fader, som är i Himlarna, vill, är min bror, min syster eller min mor".

 

Predikan, lånad 1288 från påve St.Gregorius (540-604):

 

   Läsningen ur det heliga Evangeliet, som upplästes för er käraste bröder, är kort men dräktig med stora och tänkvärda mysterier. Förty Jesus, vår Grundare och Återlösare, förställer sig inför sin mor, och säger att den som står honom nära utmärker sig, inte genom köttsligt frändskap, utan genom andlig förening: "Vem är min moder, och vilka är mina bröder? Var och en som gör min himmelske Faders vilja, han är min bror, mor och syster". Att den som gör Faderns vilja, kallas Herrens bror och syster, är inget förunderligt på grund av att båda könen sammankallas till Tron, men det är i hög grad förunderligt hur någon kan kallas hans mor. Ty de trogna lärjungarna anses värdiga att benämnas bröder, i det Jesus säger: "Gå och förkunna för mina bröder...". Den som alltså bringar till Tro kan kallas Herrens bror  -  hur kan han kallas hans moder, kan man fråga sig? Men vi är kunniga om, att den som TROR PÅ KRISTUS är hans bror och syster, och att den som ÖPPET FÖRKLARAR KRISTUS gestaltar hans moder. Det är liksom om man föder Herren, när man ingjuter honom i åhörarnas hjärtan, och hans moder gestaltas, om kärlek till Herren genom vårt manande föds i vår nästas ande.

 

   "Tag denna kvinna i övervägande, käraste bröder, tag henne i övervägande, vi som ju kroppsligen är män. I jämförelse med henne, vad bedömer vi? Ty ofta utfäster vi oss om att beflita oss om något gott, men om någon gör ett utfall mot oss och styr det obetydligaste samtal till munnen och driver gäck, bryts vår avsedda handling omedelbart, och bringade i oordning studsar vi tillbaka. Tänk efter: Ord hejdar i de flesta fall oss från ett gott verk, men inte ens pinomedel kunde förvisso krossa Helenas heliga avsikt. Vi, vi blir påflugna av smädeord i luften. Helena är kommen till Konungatronen genom stålet, ty hon ansåg att vad som än ställer sig i vägen ingenting är. Vi, vi vill inte ens skänka vårt överflöd i enlighet med vår Husbondes föreskrift. Helena lyfte icke endast sin förmögenhet till Gud, utan överlämnade även sin egen kropp till honom. Då alltså den stränge Domaren kommer till sin fruktansvärda Prövning (terribile examen districtus judex venerit), vad kommer vi män att säga, när vi kommer att se denna Kvinnas ära? Vilken svaghet kommer i det fallet män kunna urskulda sig med, när en gång Helena, som segrade över människosläktet SÅSOM VARANDE KVINNA (cum seculo sexum vicit), kommer att framhållas.

 

   Efterfölj alltså, käraste bröder, vår Återlösares stränga och ojämna väg. Den har nyttjats så förtjänstfullt, att den numera har blivit så jämn, att det behagar även kvinnor att resa via den.

 

  Allesammans: Förakta det närvarande, då det är fult (!) att hålla av vad som stadigt är på väg att förgå. Kärlek till de jordiska tingen må icke betvinga er, högfärd må icke inkröka er, vällevnad må icke besudla er, avund må icke förtära er. Av kärlek till oss, käraste bröder, låg vår Återlösare död för oss, och genom hans kärlek till oss övervinner vi oss själva. Om vi handlar fulländat, kommer vi inte bara undan förestående straff, utan vi kommer att belönas med ära i gemenskap med martyrerna. Oaktat om det för tillfället inte förekommer någon förföljelse, kan likafullt denna fred vara vårt martyrium, och fastän köttets hals icke är kuvad, kan vi likafullt slakta våra köttsliga önskningar mentalt med ett andligt svärd.

 

BÖN: Lyssna, nåderika Härskarinna, till din folkstams böner, gläd dig ibland skaran av glada på Samlingsorten. Snälla, var vår Härförarinna mitt i det nuvarande livets avgörande ögonblick, vilka vår klagan med smärta brukar avslöja. Snälla, var vår Härförarinna mitt i det nuvarande livets kriser. Ske oss såsom Dig, du som upphöjdes, så att ditt folk måtte bli behagligt för Gud och kunna förtjäna ära  -  Amen.